Tilbaka till den officiella nätplatsen Till den privata nätplatsen Maila mig Privata nätplatsen
Andreas Nilssons privata sfär på nätet
Kontakta mig
Humor
   Egna historier
   Politik
   Reklam
   Annat
   Almanackor
   Srendpups sida
   "Tio I Topp"-listor
   Kontaktannonshumor
   Birdie Nam Nam
   Andreas Storkocken
   Tåga!
   Annonyma Solisterna
   Sportcitat
   Koskämt
   Flygplatshumor
Seriösare sidor
Officiella hemsidan

Historier om "kuligheter" runt mig

På den här sidan presenterar jag lite kryddade komiska situationer som har eller kunde ha inträffat runt mig. Aja, kanske inte allt men allt har som ungefär lite med mig att göra. Allt är som berättas på den här sidan (eller de övriga av mina sidor) återges nödvändigtvis inte på det sätt så som det har inträffat, eller helt med sanningen överensstämmande, men nästan......

Meny

Uppväxten i Boden och Arvidsjaur

Hejsan
Jag heter alltså Andreas Nilsson. Jag hade tänkt börja med att göra någonting fult, riktigt, riktigt fult, nej jag har inte tänkt visa en nakenbild av mig själv, detta är i Sverige. Nej jag hade tänkt göra någonting ännu fulare, jag har tänkta skryta. Det jag har tänkt skryta om är min barndom.

Jag hade en väldig tur med min start i livet. Ja tänk er, jag föddes i Boden. Fattar ni vilken enorm tur det är. Det är minsann inte alla som är födda i Boden inte. Nu är det någon skåning från Östergötland som inte förstår vad det är för tur med att vara född i Boden. Men det vet väl ändå alla svenskar (= Norrlänningar) att Boden är en synonym för världens ände. Hades framstår som rena nöjesparken jämfört med Boden. Så vart man än flyttar så blir det några pinnar upp på klass-stegen. Kort sagt, man kommer upp sig här i livet i samma ögonblick som man lämnar Boden. (Nu finns det risk att jag har skaffat mig några fiender i Boden, men jag hoppas att de inte tar det allt för allvarligt.)

Jag bodde precis lämpligt länge i Boden, inte så länge att man skall bli påverkad av atmosfären och bli så inskränkt som Bodensarna är, men tillräckligt länge för att man skulle få göra det där gigantiska karriärsklivet som det innebär att flytta därifrån

Jag föddes i Boden 1971 och redan bland de absolut första dagarna 1972 flyttades jag till Arvidsjaur, vilket lyft!! Arvidsjaur som är att betraktas som Norrlands metropol och det kan man ju förstå när man ser den trivsamma orten som ligger endast 18 mil utanför Stockholm. Ja, givetvis Lappstockholm eller Lycksele som vi som gillar det får kalla det. Egentligen känns det fel att kalla Lycksele för Lappstockholm och inte kalla den kungliga hufvudstaden för Lappstockholm för där finns den högsta koncentrationen av samer. Jag är inte så säker på att alla håller med om att Arvidsjaur verkligen är den Norrlandsmetropol som jag håller den för. Men Arvidsjaur är den enda orten i Norrland som har utomhusbasängen igång året om!! Visserligen kan man bara bada i basängen i Juni och Juli, men de andra månaderna använder man bassängen som hockeyplan. Jag vill inte undertrycka de illvilliga ryktena om att det skulle vara kallt i Arvidsjaur jämt, men ortsbefolkningen är mycket stolta över att de aldrig har minusgrader, utan nästan jämt mellan 10 och 20 grader. Till saken hör att man i Arvidsjaur inte använder termometrar med Celciusskalan utan de mäter temperaturen i Kelvin.

År 1978 fördubblades invånarantalet i Arvidsjaur Kommun i ett enda slag. Det var då som K4 kom till Arvidsjaur. De 1000 unga grabbarna som skulle tränas att fördriva tid på luckan kom från när och fjärran. Jag har lite svårt att förstå varför dessa 1000 unga nöjeslystna grabbar den första kvällspermissionen blev så grymt besvikna när de skulle utforska grannskapets begivenheter. De var ju i Arvidsjaur, räcker inte det? Aja vad fanns det då att se i Arvidsjaur, jo det fanns BIO, Hotell Lapponia, en korvkiosk, Hotell Lapponia,..., har jag nämnt Lapponia? Aja ni ser vilket enormt nöjesutbud som det fanns i Arvidsjaur vid den här tiden. De som återvände till luckan gjorde följande orättvisa konstaterande över nöjesutbudet i Arvidsjaur:
"På Lapponia kan man bara ha kul om man är bög eller transvstit" och det är helt fel, för jag brukade visst ha kul på Lapponia då mamma och pappa drog med mig dit för att det var någon barnfest eller annat.

År 1979 drabbades Arvidsjaur av Pajalasyndromet. "Grabbarna" på K4 brukar kunna ta sig till Arjeplog i bland, det var ju bara 8-9 mil dit så det var är ju i princip bara gångavstånd. Arjeplog skulle man kunna kalla en liten förort till Arvidsjaur. Och för er som inte vet så mycket om Arjeplog kan jag berätta att Arjeplog har en nöjesmetropol som alla i nästan hela Norrbotten (aja, i alla fall alla i Arvidsjaur och Arjeplogs kommuner) känner till, nämligen Hotell Silverhatten. Där brukar de anordna fylleslag, förlåt jag menar "dans", för ungefär 400 personer, i alla fall genom vissas ögon sett. Senare på kvällen är det fler som ser 400 personer. Dessa personer syn brukar genomgå drastiska förändringar vartefter kvällen lider. Deras syn brukar ännu senare helt försvinna och efter ytterligare några timmar brukar dessa ögon på ett ytterligt smärtsamt sätt skildra det ljusa taket i en fyllecell i polisstationen i Arvidsjaur.

Ur mitt första försök till stand up komidie nummer, jag gillar mer den svenska termen "talk show"
--------------------------------------------------------

Lite av Norsjöbygdens historia

Jo, jag erkänner, om inte gärna så motvilligt, jag har bott i Norsjö. Jag gick hela min grundskoletid i Norsjö. Under hela den tiden och gymnasie och högskole tiden har jag bara varit i slagsmål en enda gång. Slagsmål och slagsmål, vet jag väl inte om det var. Hade det varit fotboll tror jag att de hade kallat det spel mot ett mål. Jag gick i åttan och högstadiets största och kraftigaste kille gjorde misstaget att utmana en av skolans minsta och spinkigaste killar på en duell i munhuggning inför den stora killens kompisar. Efter som jag var den omtalade lilla spinkige gossen så var det inte så konstigt om det inte skedde inför mina kompisar eftersom jag inte hade några.

I alla fall så, allt som den stora killen lyckades prestera var:
"Andreas vet du hur djävla ful du är?"
Jag gick fram och tittade på killen (dumt drag, mycket dumt) var på jag konstaterade:
"Du är minsann inte blomstervacker du heller. Hur länge sedan var det som du kunde titta på dig själv i en spegel utan att den sprack?"
Det var här som det började urarta alldeles. Den store killens kompisar började skratta åt honom. Det kunde den store killen inte tåla, ty han ville att de skulle skratta år den äckliga lilla tönten. Den stora killen lappade till mig så att jag flög mot ett biljardbord, så att stickor och bollar och böcker flög. För att göra en kort beskrivning ännu kortare kan jag berätta att den stora killen är död nu. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna ge mig på killen fysiskt så jag gick undan. Den stora killen dog ett par år senare i en olycka i en simbassäng. För att inte någon skall misstänka att jag hade någonting med olyckan att göra kan jag bara nämna att jag fanns inte ens i samma län när olyckan skedde. Och med tanke på att jag endast varit i Norr och Västerbotten så var det mycket långt mellan oss.

När jag bodde i Norsjö så sommarjobbade jag på Biblio-Bobi-Boblio, äh Bibblan som vi som gillar det får kalla det. Där finns det hur mycket böcker som helst, om allting. Men eftersom det är ansträngande att jobba på Bibblan så brukade jag läsa serierna under kaffepausen som varar mellan 9 och 16. Man blir ju som trött på böckerna även om man bara går omkring ibland dem. Innan jag kom till Bibblan hade jag hört illasinnade rykten om att de som jobbade på Bibblan var slöa och inte gjorde någonting, men det visade sig vara fel. De gjorde visst någonting, de fikade kontinuerligt under hela fikapausen mellan 9 och 16 och det är minsann inte det enklaste. Sedan fanns det också de som sa att det var alldeles för många som var anställda på Bibblan, men det är också helt fel, för man kan faktiskt inte både köpa bullar och sköta kaffebryggaren på samma gång. Eftersom jag är så serviceinriktad som jag är hade jag mycket lätt att anpassa mig till de rutiner som redan var de förhärskande på Bibblan. Det vill säga frågade en "kund" dig någonting så säg att du har mycket att göra och att de borde gå och fråga andra boklånare. Vad fick jag då göra under min tid på Bibblan, jo jag fick mest sortera in böcker i rätt ordning i hyllorna. Jag vet inte vad det berodde på, men jag fick bara stanna i två veckor, men jag gissar att de inte hade haft någon "anställd" med grav dyslexi förut. Jag stoppade bara in böckerna i alfabetsordning dvs, A, B, F, G, K ,E, C ,P ..., att jag inte hade samma alfabete som de andra eller mig själv två gånger så orsakade jag väl dem för mycket merarbete så jag fick sluta. Jag kan förstå de som blir sura över att de blir diskriminerade på sin arbetsplats bara på grund av deras handikapp.

När jag gick i åttan fick jag fara och hälsa på Landshövdingen i Västerbotten, Sven Johansson och det var ganska trevligt att möta honom. Det var så att Norsjö Centralskola blev bästa skola i Dagens Nyheters nutidsorientering och jag var den som hade det bästa resultatet i min klass. Nu fungerar inte det priset något vidare. Det finns ingen som vill besöka den nuvarande landshövdingen i Västerbotten, Georg Andersson, alias Inlandsbanemannen. Jag kan inte fatta att någon kan vara så okänslig att de utser en man som genom att vara minister i regeringen saboterat enormt mycket för en region, till att vara landshövding för den regionen. Jag tycker att Georg Andersson skulle ha passat Norrbotten bättre eftersom han är verkligen inte en så glad skit som Kurt Boström, eller den nuvarande Björn Rosengren.


--------------------------------------------------------

Ortskunskap

Har ni tänkt på att vissa orter har ju fått sina kända varianter på vissa ordstäv och i bland när det ser som mörkast ut så är det lätt att instämma i Pajalas variant på jamtelagen:

"Ingen skall någonsin tro att någon någonsin skall bli någonting"

Eller en annan, kanske mindre känd ort i norra Sveriges inland, nämligen Inavelsträsk, har också sitt kanske ännu mer okända ordstäv:

"Ge livet en mening, gift dig med en tremening"

Vilket osökt leder mig in på en annan ort som jag också har bott i, nämligen Norsjö. Under många år har Pajala toppat sverigestatistiken över att vara det ungkarlstätaste området i landet, men Norsjö har lyckats med bedriften att pressa sig förbi. "Någonting skall ju även Norsjö vara bäst på" Därav har grannkommunerna Norsjö och Malå fått nya "bi-namn", av grannkommunerna, nämligen: "Tösalösa Norsjö" och "Makalösa Malå"


--------------------------------------------------------

Ordskunskap

Min ordkuskap har det varit rätt skralt med, men mycket av det är sådant som man kan träna bort. Men jag har ju haft en bra ursäkt till de många stavfelen ursäkt eftersom jag har (haft) d
.y.s.l.e.x.i. Hur i hela friden kan man tilldela åkomman läs och skrivsvårigheter det namnet - som är bland de svårare att stava till, för att inte tala om analfabetism.... Att ha problem med dyslexi har för mig inneburit bland annat att man kan läsa andras texter som kan ha en mycket hög frekvens av stavfel utan att man själv upptäcker ett enda. Trista och banala löpsedlar som:
Nytt terrordåd på Nordirland
kan lätt lättas upp och bli:
Nytt terrordåd i Norrland
, eller en trist förlovningsanons som kanske ser ut så här:

Helena Jonsson,
Misslagomvattnet
Sten Jönson,
Mjuggvattnet
Santa Cruiz den 4/6

Den annonsen blir genast roligare om man läser:

Helena Jonsson,
Misslagomvattnet
Stina Jönson,
Mjuggvattnet
Santa Cruiz den 4/6

Och om man sedan på arbetet tolkar annonsen så att homosexuella människor förlovar sig och sätter ut annonser i tidningen, och om man sedan anför annonsen som bevis så blir man genast populär, eller hur man nu skall tolka att alla skrattar åt en...

Har ni förresten tänkt på vilken sorts böcker som är de mest onödiga som finns?
Det måste vara en svensk ordbok. Vad skall man ha dem till?
Många svarar genast att man skall ha dem till att slå upp ord som man inte vet hur de stavas.
- Och hur har de rötäggen tänkt att det skall gå till? Om jag inte vet hur ordet stavas så kan jag ju inte slå upp det i boken.
Av en enkel annledning:
- Jag hittar ju inte ordet i boken eftersom jag inte vet hur det stavas!.



--------------------------------------------------------

IQ

Jag började intressera mig för hur direkt felaktiga som IQ tester kan vara när jag fick lov att göra en vid mönstringen. Det var ganska kul att skriva den. Man fick kryssa i ett av flera alternativ som kunde vara rätt. Det var flera hundra frågor och jag visste inte att frågorna var så svåra förrän jag fick prata med mönstringsläkaren senare. Hon sa "Andreas du är ett geni, du hade 9 på IQ testen och inte skall du slänga bort ett år på att göra värnplikten". 9 rätt av flera hundra frågor och då blir man geniförklarad, jojo då förstår man hur det gick för de andra som skrev testen! Inte bra!

Sedan kom den andra nesan. Inför ansökan att gå på Högskola/Universitet så gjorde jag någonting som kallas högskoleprovet. Det är ett prov som skall mäta ens allmänbildning och lämplighet inför det att man skall studera på Högskola/Universitet. Även här var det flera hundra frågor som skulle besvaras under en hel dag. Och efter ett par veckor kom det nedslående resultatet för mig. Ingen geniförklaring här inte. Jag hade bara två poäng. Två frågor rätt av flera hundra, jag kom ändå in på den linje som jag hade valt i fösta hand, men det måste ju ha berott på mina enormt fina betyg från gymnasiet.

För er som inte redan visste det så är poängen 9 det högsta man kan ha när man mönstrar, samt att 2 poäng är det högsta man kan ha på högskoleprovet. Samtidigt som jag inte tror ett dugg på dessa IQ tester, helt enkelt därför att de visar att jag kanske har någonting bakom pannbenet. Det finns många som kan och är villiga att intyga att så inte är fallet. Men jag har en fullkomligt logisk förklaring till det inträffade, tur. Folk vinner på LOTTO också, och de har inte någon som helst kunskap om vilka nummer som skall komma upp men ändå lyckas de kryssa i rätt rad. Så om man ser dessa IQ tester som stora LOTTO-kuponger så hade jag väl en osedvanlig tur.



--------------------------------------------------------

Hollandsresan - Amsterdam

1997 for jag och besökte min syster och hennes pojkvän i Holland. Första dagen var vi en del i Amsterdam. Som den lilla trångsynta byhålemänniska jag är får man många intryck av att man är i en så stor stad som Amsterdam. Man får uppmaningar att man inte skall gå till de där kvarteren, och man skall inte besöka ett område som kallas det röda lysets område. Enligt uppgift skall där finnas billiga flickor som är mycket dyra, hur nu detta kunde hänga ihop.?

Andra intryck som man såg var att det fanns sexbutiker, dvs affärer som öppet annonserade att de sålde diverse saker som skall hjälpa folk när de övar sig att bli fler. Det hade jag minsann inte sett i Norsjö minsann. I alla fall så gick jag och syrran på väg mot centralstationen för att vi skulle möta hennes pojkvän igen. Då kom hon på den briljanta idén att jag skulle handla vykort. Aja, sagt och gjort så kollade vi in några stånd där de sålde vykort. Jag hittade en affär som verkligen verkade sälja vykort, de hade ett mycket stort utbud av vykort som var rumsrena och med fina motiv över kända och okända platser i Holland. Så i ett stånd där jag hittade några vykort som jag sedan ville köpa. Jag tog vykorten och gick in för att betala. Men vilken chock! Jag trodde inte mina ögon. Det stället som jag gick in i var världens porrbutik. De hade verkligen ALLT, lösa snoppar, porrfilmer, uppblåsbara baddockor,.... inte för att jag vet exakt vad man skall ha grejorna till, men en sak vet jag och det där var grejor för vuxna som leker utan kläder. Vilken miss!! Jag kunde inte se från utsidan att det där skulle kunna vara det minsta snuskiga affär utan som vilken bokhandel som helst, men inte då. Hela tiden efter den betan så blev det när vi gick förbi en affär som öppet skyltade med varor att "Andreas skall du inte gå in och köpa vykort". Detta hade vi kul åt hela resan, syrrans pojkvän var naturligtvis inte sen att berätta denna historia för hans kompisar och hans föräldrar och gissa om de skrattade! Här kommer han från det så sexliberala Sverige och håller på att få dåndimpen när han skall handla vykort!


--------------------------------------------------------

Is i låsen.

För en liten tid sedan så jag hur en kvinna som bor i samma uppgång som jag hade problem att ta sig in i bilen, ty dörrlåset hade frusit. Jag hade på mig en splitterny flaska låstinande spray, så eftersom jag alltid är ivrig att erbjuda en hjälpande hand så erbjöd jag henne att använda min låsspray. Hon skulle emellertid in och prata med sin make först och jag skulle till skolan. Hon skulle lämna igen låssprayen genom brevinkastet när hon var klar. När jag kom hem från skolan så fann jag flaskan innanför dörren. Den var helt tom, från full till tom på ett billås!! Men jag antar att det låg snö på bilen som också måste tinas innan man kan fara ut och köra!.


--------------------------------------------------------

Elektronisk anpassning av gammalt tema.

En dag beklagade jag mig för en kvinnlig bekant över att jag var tvungen att stiga upp tidigt och hur svårt det var. "Ja, men det är inte något problem, jag ringer och väcker dig klockan 6 på morgonen när jag går av mitt nattskift", sade hon lite på skämt. Men så den stora dagen med den tidiga morgonen hade kommit var hon så civiliserad att hon inte ringde, vilket var synd eftersom tiden som skulle passas missades. Av just den anledningen skickade jag då ett email till henne där jag tyckte att det var synd att hon inte hade ringt. I brevet berättade jag i alla fall att jag skulle upp samma tid nästa morgon och att jag då verkligen inte ville komma sent. Hur det nu än gick så vaknade jag den här morgonen i alla fall i rätt tid, och det berodde nog på min hjälpsamma vän hjälpte till. Hon hade jobbat nattskiftet och tyckt att hon ville hjälpa till, men det var ju fortfarande ociviliserat att ringa så vad gjorde hon då? Jo hon skickade mig ett email med följande innehåll:
"Vakna!! Det är dags att stiga upp. Klockan är 6 och en härlig dag väntar"


--------------------------------------------------------

Reklam ur tiden.

För en liten tid sedan kom jag hem från jobbet mycket sent och jag såg att jag hade fått ett reklamstoppur med posten. Jag tänkte inte så mycket på det och gick helt utmattad till sängs för att få sova ut ordentligt till dagen efter. Klockan 6.39 på morgonen pockade reklamstoppuret på hela min uppmärksamhet. Jag hade inte den blekaste aning om vad det var som lät på det viset och vid den tiden på morgonen. Stoppuret hade ett alarm som hade aktiverats klockan 06.39 på en lördagsmorgon! Jag tycker inte att det är någon vidare reklam för det företaget att de skickar ut reklamklockor med alarmen satta på 06.39 till sina potentiella kunder!




email Andreas.Nilsson@sm.luth.se
Tillbaka till den officiella nätplatsen Official homepage

The entire page is made from recycled bits

Last edited 10-09-08
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .