 
|
||
|
|
|
|
|||
|
Andreas Nilssons privata sfär på nätet |
||
|
|
|||
 Kontakta mig Humor  Egna historier Politik Reklam Annat Almanackor Srendpups sida "Tio I Topp"-listor Kontaktannonshumor Birdie Nam Nam Andreas Storkocken Tåga! Annonyma Solisterna Sportcitat Koskämt Flygplatshumor Seriösare sidor Officiella hemsidan
|
Ensamheten - inte så svårt finna när man är självNi kanske inte vet det, men jag har bildat en förening. Det är en förening för ensamma människor. Vi, ja eller rättare sagt jag, kallar föreningen Annonyma Solisterna, AS, - för ännu så länge är vi inte så många i min förening, ja, eller rättare sagt jag är fortfarande enda medlemmen. Men då är i gengäld medlemsregistret enkelt att underhålla. Detta i en tid när vi är fler människor än vad vi någonsin varit på jorden har det heller inte heller varit fler ensamma människor. I alla fall så en dag i veckan träffas vi i föreningen Annonyma Solisterna för en liten stunds samvaro i enskilda möten då vi utövar enkel gemensamhet var för sig. Nu kanske ni undrar hur det går till att hålla gemensamma möten var för sig, men det är inte så svårt som det låter - det är faktiskt rätt enkelt, men jag är nog ensam som har kommit på hur man gör det. Jag hyr en offentlig lokal - i och för sig en rätt liten lokal, eftersom vår förening inte kräver så mycket plats så vi har en stående lokal med rejält tilltagen avskildhet - ja eller endast ett enda rum - det är en handikapptoalett i Odd-Fellows huset, men toasitsen är gjord av en. Nu kanske inte detta låter som så roligt, men ibland ordnar vi till ena riktiga fester och de är givetvis rätt enahanda för vi håller bara på med en sak hela kvällen och det är att singla till skillnad från normala människor som minglar så skäms vi inte för vårt utanförskap utan vi trivs med oss själva. Men så undrar ni kanske om det inte finns några kändisar i föreningen, men vi har vissa krav för att ta in fler medlemmar. K alle J ularbo kan inte klassas som en simpel solist varför han inte får stå innanför. Däremot skulle man kunna tänka sig att bartendern i TV-serien Skål (Cheers) SamAlone skulle kunna komma i fråga. Ett tag var det så många avhopp i Svenska Akademin att man trodde att Sture snart skulle vara alen men även där gick det snett - han blev inte ensam kvar. Solisterna bildades för ett år sedan. Jag försökte först att bilda ett eget parti, egopartiet, men det blev alldeles för udda, för jag fick inte en enda röst, ja, en förstås, min, men partiet vart lite väl ego för att jag skulle kunna bli envåldshärskare. Men jag hade kanske ett lite för tunt valprogram, jag ville att Sverige skulle gå med i den mono-tära unionen direkt. Ja, men vem är då jag, Solistföreningens enda grundare? Jo, jag jobbade förr som myntförskingrare på en finlandsfärja - eller så kallad enarmad bandit. Nu har jag bildat en enskild firma som tillverkar enkronor. Jag är min mors enda son och redan som barn var jag rätt udda, monogrammet på min kudde såg ut som en knivsudd. I skolan bar jag aldrig glasögon utan bara monokel, men lärarna tyckte att jag var lite väl självupptagen. Jag hade bara en enda leksak hemma, det var en stereo men med bara en högtalare så det var rätt mono. Jag har bara ett psykiskt men från skoltiden, jag flyger endast enmotoriga flygplan och jag hyr endast enkelrum på hotell. Att jag sedan är singel, monogam och bor i en etta på första våningen i byn Ensamheten utanför Storuman och kör en Fiat Uno är säkert bara en slump. Sedan vad sex anbelangar så är det inte riktigt lika kul själv, men å andra sidan är sällskapet inte helt fel. Och nej, jag är inte homo, men ej heller bi - jag bodde ett tag i ett bisammhälle, men där var det ett sådant väldigt surr att jag stack.
|
||
